Segling i Grekland

Somliga firar sin 50-årsdag på en stor fest med buller och bång. Andra seglar i Grekland. Det ville Hélène göra och det var ett gäng RSSare som hängde på.

Se fler bilder >>

Midsommarafton

Vi samlades på Hotel Saron utanför Lavrion, fam Kihlander (med mamma Hélène som skulle fylla 50 år), fam Lindell, Lena och Stefan Skans och de nya medlemmarna Feri och Hossain Yeganeh. Det var nog den slappaste midsommarafton i mannaminne. Största ansträngningen var när vi tog oss från poolen till stranden, det tog säkert fem minuter. Senare under eftermiddagen anslöt Gustav och Gunilla Franklin, Ola Hedlund och Maj-Britt Rickardsson. Därmed var besättningarna samlade.

Lördag 20 juni

Strax efter lunch fick vi äntra båtarna, två Cyclades 43,4. Den trogne RSS:aren Joel Nordahl gick igenom båtarna med oss. Om han var platschef, tekniker eller bara gigolo förtäljer inte historien. Det var i alla fall väldigt tryggt att ha Joel på plats. Han gör sin fjärde säsong på Navigare Yachting.

Den snabbare av de båda båtarna, Elise med genomgående lattor i storen, fick besättningen med skeppare Skans mönstra på. Vi andra fick hålla till godo med Blondie, men något handikapp skulle de väl få resonerade vi.

Vi tuffade för motor till ön Kea. Johan och Adam valde ut en toppenrestaurang av den italienska sorten. Vår blivande jubilar fick en första present, en sarong som var den officiella klädseln ombord.

Söndag 21 juni

34 Nm till Syros med lunch serverad under gång. Familjen Kihlander var klena, en torr brödkant var allt jubilaren fick i sig. Nadja däremot klarade sjön galant. Inte någon tillstymmelse till sjösjuka där. Hon har just klarat inträdesprovet till familjen Lindell utan anmärkning.

Syros var klart större och stimmigare än vi hade trott. Undertecknad och Hélène valde restaurang. Det resulterade i de torraste räkorna och bläckfisken hittills. Vi blev portade från sådana uppgifter framöver. Grabbarna däremot hittade ett lyxhotell de kunde skita på.

Måndag 22 juni

Det fortsatte att blåsa och färden över till Paros blev gropig. Idag fick vi lägga till i en vik utanför Nasua och bada och äta lunch. Vår kock ombord, Johan, serverade en utmärkt spagetti carbonara. Sedan bar det vidare in i hamnen i Nasua, en tilläggning som satte våra skeppare och besättningar på prov. Kraftig sidvind och snäv vinkel var en klar utmaning, men tilläggningar flöt på utan incidenter. Den gamla fiskebyn i Nasua var ombyggd och moderniserad med hjälp av våra surt förvärvade EU-slantar.

Det var ingen motorburen trafik i hamnområdet. Efter en del letande och pappor som skämdes hittade vi till slut en lämplig restaurang. Den andra besättningen valde att äta på båten.

Tisdag 23 juni

Den här dagen gick färden först till norra Antiparos där vi hittade en mysig lunchvik. Nu var familjen Kihlander på gång. De hade ätit gröna piller och var kaxiga som få. Äntligen kunde de också njuta av seglingen. Det blev bondkryss till Antiparos, sedan en behaglig streckbog över till Sifnos fast den tog lite tid. Inte förrän klockan var över 19.00 angjorde vi hamnen i Sifnos. Där tog vi sikte på den enda luckan som fanns i hamnen, men vi blev brutalt avvisade av en synnerligen otrevlig brittisk dam. Adrenalinstinna och irriterade fick vi cirkulera i hamnen innan vi blev anvisade en plats bredvid en tysk skeppare som hade jobbat i Cykladerna i 20 år. Efter en god italiensk middag och en irish coffee på Captains Bar somnade vi ovaggade. Killarna håller fanan högt - idag hittade de en polisstation att skita på.

Onsdag 24 juni

Det var skönt att lämna den blåsiga hamnen på Sifnos där vi låg förtöjda nio båtar i bredd, midskepps, bredvid en lastbåt fylld med gasoltuber. Den funkade bra som extra vågbrytare under den blåsiga natten, men det kändes inte lika kul fram på förmiddagen. Utläggningen var intressant. Vi låg som tredje och fjärde båt av de nio, så det gällde att utläggningen funkade i den kraftiga sidvinden.

Det blev en blåsig men behaglig överresa till Serifos. Vi gjorde 7-8 knop på endast försegel. Sorgligt nog fick vi se oss besegrade av Elise, trots att vi inte hade storen uppe - lite nesligt. Eriks kommentar, "det här var den klart bästa dagen hittills" började kännas bekant vid det här laget. Han fick bra grepp om styrningen trots den kraftiga sjön. Ronny konstaterade att det inte är någon lek att styra i sådana förhållanden, efter 20 minuter vid rodret var han ganska slut. Måste i sammanhanget berätta att Ronny har varit med och vunnit Lindgrens Kanna två ggr. Stackars Wille la en pizza eller två över relingen.

I hamnen rullade Elise in sitt försegel. När det sedan rullades ut igen förstod vi inte vad de höll på med. Den nyförvärvade walkie talkien kom väl till pass och det underliga beteendet fick sin förklaring. Elise hade inget driv i motorn, en déjà vy-upplevelse som var mindre trevlig för skeppare Stefan. Samma sak hände några år tidigare i Kroatioen. Vi förtöjde Elise längs vår babordssida och la till längs med en norsk båt. Omgivna av norrmän och svenskar kändes det mer som vi var i Skandinavien än i Grekland.

En mekaniker försökte fixa motorn men det behövdes nya reservdelar. Vi gick och åt och ställde in oss på att bli kvar på ön ett tag. Barka Uno, d v s Elise bjöd på Ozo före maten. Servitören blev lite förvillad när han förstod att Barka Uno hade vunnit racet. "Varför bjuder ni då på drink?", frågade servitören. "Of pity", svarade Stefan, hmmmm.

Torsdag 25 juni

Mycket riktig, hela dagen spenderades på Serifos. Det var ingen dålig ö att bli strandsatta på. Sandstranden strax bredvid hamnen är kanonfin, lummig och lugn med härlig utsikt och fin sand. Det går inga charterresor till Serifos så det finns inga stora hotellkomplex och är inte överhopat med turister.

Vi kämpade oss upp till utsiktspunkten och kyrkan på toppen, somliga för andra dagen i rad. Utsikten var helt magnifik. Grannbåten hade fångat en stor tonfisk som skulle bli morgondagens lunch. Framåt kvällen var motorn lagad. Vi åt middag på en restaurang som var full av kringströvande katter. Maten var inte vidare lyckad, särskilt inte svärdfisken som var den dyraste rätten. Här tog de rekordet i att inte tajma utlangningen av maten. Det tog mer än en timme från första rätten serverades till den sista.

Fredag 26 juni

Kl 05.00 lättade vi ankar och lämnade hamnen för att möta soluppgången. Ronny tog för säkerhets skull två gröna piller för att inte bli sjösjuk. Följden blev att han blev helt groggy och inte kunde hålla sig vaken trots idogt kämpande. Vid 08.30 angjorde vi en idyllisk vik på Kithnos. Nu var det dags att fira vår jubilar. Efter lite rävsovande "väcktes" Hélène med champagnefrukost, presenter och skönsång. Vi tillbringade hela förmiddagen i viken, snorklande, badande, solande och åt den nyfångade tonfisken som Johan och Ronny tillredde med den äran. Vid ettiden lättade vi ankar och hade en finfin slör i i 7 m/s in till hamnen i Lavrion.

Enligt Joels rekommendation intogs 50-årsmiddagen på krogen Enlavrio. Laxpastan var supergod, men inte ens våra tonåringar klarade att äta upp maten. Restaurangen hade ordnat en härlig tårta med tomtebloss och prydd med en bensprattlande Betty Boop. Till det serverades glass och jordgubbar, precis som Hélène hade önskat. Joel gjorde oss sällskap och berättade hisnande historier från sitt skepparliv på Navigare Yachting.

Vid 2-tiden kom vi till slut i säng, lagom fnittriga, efter att ha blivit tystade av en purken grannbåt.

Lördag 27 juni

Vi tog farväl av Gustav, Gunilla, Ola och Maj-Britt i Lavrions hamn. Till Poros fick vi lifta med två 54:a-fotare. Barka Uno fick förstärkning av Johan och Nadja och de mönstrade på Kajsa Kavat, den lyxigaste båten i Navigare Yachtings flotta. Vi andra seglade med Nympeha, en sprillans ny Oceanis 54:a. Skeppare var Pär som är en av grundarna av Navigare Yachting. Vi fick en sista bonussegling i en jämn, fin bris som tog oss till Poros. På kuppen sparade vi en betydande slant för transfern, tack för det Joel!

Söndag 29 juni

Våra fem rum låg bredvid varandra i Nenetta Studios på Poros, så tillsammans fick vi en egen altan där vi åt frukost och intog eftermiddagsdrinken. Efter att ha samsats på små ytor på båtarna kändes det nu som vi hade en ocean av utrymme. På morgonen hördes dock ganska många klagomål över att sängarna inte kunde stå still på hotellet. Det hade gungat rejält även om vi nu befann oss på landbacken. Hélène utkämpade också flera fighter med envisa kackerlackor, annars var hotellet helt OK.

Efter en slappardag på Askeli Beach blev det vattenpolo i bassängen. Ungdomarna blev totalt utklassade av oss rutinerade spelare med några år på nacken. Framåt kvällskvisten hittade vi till den legendariska restaurangen "The garden" som ligger en bit upp i byn. Den är väldigt mysig och alla fick riktigt god mat som omväxling från de övergrillade köttbitarna vi var vana vid. Dock fick Adan fläskkött istället för kalvfilén som han hade beställt. "I'll take it anyway - I'm so fucking hungry", sa Adam följt av "Skål - låt det smälla" (citat Mats Olsson, midsommarafton 2006).

Måndag 30 juni

Den här natten stod sängarna i alla fall stilla. Dagen bjöd på mer stekt fläsk på stranden blandat med bad, böcker, Mythos, korsord och schack. Johan visade sig vara den mest svårslagne i schack, Ronny får nog hem och träna lite. Sedan var det dags för shopping i Poros Stad.

Vid middagen fick Ronny spel. D-språket spred sig till hela församlingen och fnitternivån steg kraftigt. Wille och Adam lämnade oss för de tyckte vi var FÖR pinsamma. "Ditta, dan dissar dand duskarna" (titta, han pissar blad buskarna). Vi tyckte det var hysteriskt kul och Ronny kunde inte prata normalt på hela kvällen.

Till slut kom vi i alla fall hem och avslutade kvällen med ett parti plump. Vem som blev plumpmästare förtäljer inte historien. Det var i alla fall inte Wille, han slutade summera när han insåg att han blivit slagen av Micke. Dålig förlorare typ?

Tisdag 31 juni

Hemresa. Äventyret i Grekland är nu till ända. Sitter på flygplatsen och plitar ner de sista raderna. Vi kan konstatera att nykomlingarna klarade seglingen galant och att Hélène fick en annorlunda och minnesvärd 50-årsresa. Nu väntar ett varmt Falun, men först Gotland Runt där Micke och Nicholas är med och tävlar från RSS. Vi håller tummarna.

Annika Lindell

Besättningsmedlem på Blondie