Öppna SM i Växjö 2010
När Göran blev sjuk bara någon dag innan avresan bestämde vi oss för att skippa den beställda minibussen och istället tränga ihop oss fem personer i Mickes bil. Förutom jag själv var det Annika, Leif och Andreas (inte Mattias). Det blev ganska komiskt när vi stod och lastade. En komplett Micro Magic väger 860 gram och är 53 cm lång, men ändå behövde vi allt bagareutrymme i en Passat kombi, plus en stor takbox, för att få plats med alla grejor.
I Växjö möttes vi, i motsats till förra året, av ett närmast vidrigt väder med hårda vindar. Det var isande kallt och duggregnade. Av någon anledning (vet fortfarande inte varför) fanns varken banläggarbåt eller bojar på plats när den officiella träningen skulle börja. Calle/Mats skulle ha kommit i god tid med dessa prylar från Göteborg, men dök inte upp förrän vid 17-tiden.
I brist på alternativ improviserade vi en egen "bana" genom att kryssa upp och runda den pampiga fontänen längst in i viken. Här fick vi i alla fall en föraning om vad som skulle komma, eftersom vi seglade i samma luriga nordliga vindar även under lördagen. Några tappra var vi som trotsade vädret. Bl a fanns både Liz och John på plats. Det räckte med några minuter för att inse att John skulle bli en svår nöt att knäcka. Snacka om örnkoll och speed. För min egen del gick det så dåligt att jag minns att jag sa till Micke att jag kände mig som ett "rundningsmärke".
Sent på eftermiddagen kom Magnus och meddelade att han slängt i några bojar längre bort på strandpromenaden - där det blåste betydligt mer. Vi lommade dit, men sjösatte aldrig våra båtar eftersom det blåste minst 10 m/s och gick hög sjö. I ren protest åkte vi i stället till hotellet för en värmande bastu och en (möjligtvis två) whisky. Kvar på sjön blev bara Magnus och John.
På kvällen var vi ett gäng som käkade en trevlig middag på en av de många restaurangerna i centrala Växjö. Jag hade tur och hamnade bredvid John och jag fick en både kul, intressant och lärande pratstund. Bl a fick jag veta att han i princip seglar varje helg året om med olika radiostyrda båtar och att han idag, i stort sett, lever på att tillverka segel och tillbehör.
På lördag morgon vräkte regnet ner, men lagom till första start hade det mesta regnandet övergått till lätt duggregn, något som höll i sig stora delar av dagen. Tävlingsledaren Micke höll ett rorsmansmöte där han bl a försökte att "lägga ribban" för regeltolerans, etc. Tror att det bl a var denna markering som gjorde att seglingarna genomfördes på ett ovanligt disciplinerat och trevligt sätt. Några "hard feelings" förekom inte alls.
Lördagens sju seglingar blev en riktig nervpärs, med lätta, växlande vindar med ibland helt osannolika vindskift. De första fyra seglingarna blev en ren uppvisning från Johns sida. Vi andra var närmast att betrakta som statister. Trendbrottet kom dock i den 5:e seglingen där jag själv (!) lyckades med det osannolika att efter en tjuvstart/omstart, runda hela fältet och komma någon centimeter före John över mållinjen. Han hade strax innan fastnat totalt i ett vindhål bara 30 cm (!) före mållinjen. Efter lördagens 7 seglingar ledde John före Gerard och Marcel. Själv var jag mycket, mycket nöjd med min 4:e plats sammanlagt.
![]()
På kvällen var det gemensam middag för alla deltagare. Leif och jag, som klämt i oss en varsin pizza och en bärs till lunch, valde att hoppa över middagen för att istället "samla kraft" på hotellet. Själv kände jag mig helt slut efter en dagens seglingar. Efter någon timmes kraftsamling förenade vi oss med de övriga för lite eftersnack och en pilsner. Annika ordnade en tävling bland de utländska deltagarna, en representant från varje nation. Utmaningen bestod i att försöka uttala en knepig svensk ramsa, skriven på en papperslapp. "Sju sjöblöta sjömän på Växjösjön" var meningen det handlade om. Försök själv - det är inte så lätt! Det blev naturligtvis stort jubel.
På söndag morgon duggregnade det fortfarande och vindarna var nu ändå lättare, vilket resulterade i att vi fick vänta en stund innan några startförsök kunde göras. Till slut kunde vi i alla fall genomföra två seglingar. Nu var jag själv riktigt på hugget och kom 2:a respektive 1:a. Nu hade vindarna avtagit ännu mer och det rådde i det närmaste stiltje. Efter någon timme tog tävlingsledningen det kloka beslutet att blåsa av hela tävlingen. Detta innebar att John vann, Gerard blev 2:a och jag själv slutade på en mycket överraskande 3:e plats. Det hade jag aldrig kunnat drömma om. Förhoppningsvis var det ett resultat av de träningstimmar vi lagt ner under våren, då vi t o m seglat på Dalälven för att hitta isfritt vatten. Ju mer jag tänker på det så är det nog träningen som gett resultat. Titta bara på de andra faluborna Leif och tvillingarna Andreas och Mattias. Samtiga vann B-heat!
Den enda av faluborna som var lite ledsen efteråt var Leif. Detta var första gången någon av oss seglade i A- och B-heat och vi var inte riktigt medvetna om att de 4 bästa i ett B-heat omedelbart skulle segla i det efterföljande A-heatet. Leif (och jag själv) hade inte koll på detta. Efter att ha vunnit det första B-heatet tog han därför upp sin båt och promenerade bort till expeditionen för att dricka lite kaffe! Jag erkänner villigt att det lika gärna kunde ha varit jag som gjort samma misstag. Den missen (plus lite annat smått och gott) kostade nog Leif en EM-plats?! Extra pinsamt blev det för Leif vid prisutdelningen, när han fick ta emot specialpriset för tävlingarnas största "groda".
Detta var f ö första gången Magnus fick stryk av en svensk. I höstas när vi seglade MM Cup i Falun ledde jag visserligen över honom efter första dagens seglingar, med det slutade med ett magplask för min del och där Magnus till slut vann överlägset. Att få stryk är aldrig kul, men i efterhand jag kan nästan tycka att det var bra att någon "äntligen" lyckades slå honom. Jag tror att det är viktigt för klassen att det blir lite kamp, åtminstone ibland.
Lovorden från deltagarna var många. Flera av de utländska gästerna tyckte att det varit en väldigt trevlig regatta som genomförts under sportsliga förhållanden, präglade av "the Micro Magic Spirit", d v s lekfullhet. Växjö kommer att bli en alldeles utmärkt arrangör av nästa års EM. Magnus hade som vanligt lagt ner ett jättejobb med förberedelser, men några som i hög grad bidrog till att själva seglingarna blev en succé var Micke och Annika som "roddade" det hela på ett suveränt sätt. Som tack för utfört arbete fick Micke en Micro Magic av Magnus som nu ska färdigställas. Eftersom Micke är en både duktig och erfaren kappseglare, innebär detta i förlängningen att konkurrensen i Falun kommer att öka ytterligare!
Avslutningsvis vill jag bjuda in alla till Micro Magic Cup i Falun, 28-29 augusti. Vi kommer snarast att lägga ut mer information om tävlingarna, boende, etc. Vi ska göra allt för att upprepa förra årets uppskattade regatta och vi hoppas även på ett antal utländska deltagare.
Ulf
SWE24









